När glädjen smittar – från fikarummet till Jesu fest för den återfunna
Ett skratt kan förändra ett rum. I Jesu liknelser blir glädjen över en enda återfunnen människa en angelägenhet för hela himlen.
Den börjar kanske med ett telefonsamtal, ett leende över kaffekoppen eller någon som inte kan stå still. Riktigt sprudlande glädje vill vidare. Men vad händer när den möter trötthet och sorg? Från en svensk arbetsplats till Jerusalems tempel följer vi en glädje som inte kräver ett enkelt liv – och som ingen behöver bära fram på beställning.
Av Miriam SahlénSkribent · Psaltaren och vishetslitteraturenUppläst av tidningens berättarröst
Ett skratt mellan kaffekopparna
En tisdag i november hänger regnet över cykelstället utanför ett kommunalt kontor. I fikarummet försöker någon få skrivaren att fungera. Här arbetar vår påhittade Elin, 43. Efter veckors oro får hon ett meddelande: hennes vuxna dotter har fått jobbet hon längtat efter.
Elin läser två gånger. Sedan skrattar hon så kaffet skvalpar. Kollegorna frågar när dottern börjar. Skrivaren är fortfarande trasig, men rummet har förändrats.
Vid fönstret sitter vår påhittade Samir, 56. Hans bror är sjuk. Han gläds med Elin, men oron finns kvar. Hon behöver inte lova att allt ordnar sig. Hon kan fråga: ”Hur är det med din bror i dag?” Då blir glädjen rymligare.
Psykologerna Elaine Hatfield, John T. Cacioppo och Richard L. Rapson beskriver i Emotional Contagion hur känslolägen kan påverka varandra. Ansikten, röster och rörelser bidrar; relationer och eget mående spelar också roll. Ingen ska behöva redovisa ett leende vid dagens slut.
Bibelns glädje är mer än en psykologisk mekanism. Den handlar om Gud och hans handlande, men får mänskliga uttryck: skratt, sång och gemensamma bord.
Jesus berättar om den återfunna
I Lukas 15 kritiserar fariseer och skriftlärda Jesus för att ta emot tullindrivare och syndare och äta med dem. Då berättar han om fåret, myntet och sönerna. Frågan gäller inte främst vem som är gladast, utan vilka som får vara med.
En herde lämnar nittionio får och söker det bortkomna tills han finner det. Glad bär han hem det och samlar vänner och grannar (Luk 15:3–6). En kvinna förlorar ett av tio silvermynt. Hon tänder lampan, sopar och söker noggrant. Också hennes återfinnande blir delad glädje. Jesus talar om himlens glädje över en syndare som omvänder sig (Luk 15:7–10).
Fåret och silvermyntet var verkliga ekonomiska värden. Herdebilden hade också rötter i Israels skrifter: Herren är herden i Psalm 23, och i Hesekiel 34 söker Gud själv sina får. Kommentatorn Joel B. Green framhåller gemenskapen kring Jesus och utmaningen till hans kritiker.
Den yngre sonen återvänder sedan han förbrukat sitt arv. Fadern springer emot honom, omfamnar honom och ordnar fest. Han tas emot som son (Luk 15:11–24). Den äldre brodern vägrar gå in. Fadern går även honom till mötes. Berättelsen lämnar frågan öppen: kan jag glädjas över någon annans nåd?
Glädjen får fötter – och plats för sorgen
Vid Sköna porten i Jerusalem möter Petrus och Johannes en man som aldrig kunnat gå. Petrus har inte silver eller guld, men befaller honom att gå i Jesu Kristi namn och hjälper honom upp. Fötter och vrister får styrka (Apg 3:1–7).
Mannen går, hoppar och prisar Gud. Folket känner igen honom och häpnar (Apg 3:8–10). Lukas beskriver ett under, inte en förändrad attityd. Men berättelsen lovar inte att varje sjukdom försvinner nu. Den som inte blir frisk har inte misslyckats med sin tro.
Herdarna vid Betlehem berättar också sin goda nyhet efter mötet med Maria, Josef och barnet. De återvänder och prisar Gud, medan Maria bevarar och begrundar det som hänt (Luk 2:8–20). Alla måste inte hoppa för att glädjen ska vara verklig.
Paulus uppmaning till glädje i Herren kommer ur fångenskap, inte bekvämlighet (Fil 4:4). I Nehemja 8:9–12 gråter folket när lagen läses. De uppmanas sedan att fira och sända mat till dem som saknar. Glädjen behöver en portion till.
Ordspråksbokens glada hjärta som läkedom är vishetens bildspråk, inte en ersättning för vård (Ords 17:22). Och Andens glädje hör samman med kärlek, tålamod och vänlighet (Gal 5:22–23).
På Elins arbetsplats kan det betyda ett firande där också den trötte får plats. I församlingen kan det vara att söka den vars stol står tom. Inte som ett glädjeprojekt, utan för att människan är värdefull.
Att bära med sig
Ge nästa goda nyhet en stund. Fråga mer, lyssna och dela glädjen varsamt. För dig som inte orkar finns inget krav att spela glad. Hos Jesus börjar glädjen över den återfunna hos Gud. Du behöver inte sätta festen i rörelse för att vara välkommen.
”Gläd er alltid i Herren. Än en gång säger jag: gläd er!” (Fil 4:4, SFB 15)
Källor
- Svenska Folkbibeln 2015, Luk 15:1–32 (2015)
- Svenska Folkbibeln 2015, Apg 3:1–16 (2015)
- Svenska Folkbibeln 2015, Luk 2:8–20 (2015)
- Svenska Folkbibeln 2015, Fil 1:12–14; 4:4–7; Gal 5:22–23 (2015)
- Svenska Folkbibeln 2015, Neh 8:1–12; Ords 17:22; Ps 23; Hes 34:1–16 (2015)
- Elaine Hatfield, John T. Cacioppo och Richard L. Rapson, Emotional Contagion (1994)
- Joel B. Green, The Gospel of Luke (1997)
- I. Howard Marshall, The Gospel of Luke: A Commentary on the Greek Text (1978)
Ställ frågor om "När glädjen smittar – från fikarummet till Jesu fest för den återfunna". Svaren bygger på tidningens egna artiklar.
